Där satt den, mitt på trottoaren, som om den väntade på något. Eller kanske någon. Den såg lite försiktigt på mig. En tyst överenskommelse uppstod. Vi skulle inte stressa det här mötet.
Jag undrade vad den tänkte på. Om den kände sig fast i ekorrhjulet (eller, ja, igelkottshjulet). Kanske var den bara ute på en promenad för att rensa tankarna efter en jäktig dag.
Vi delade några ögonblick, sen lufsade den vidare. Och jag med.
