Det är märkligt hur svårt det kan vara att hitta inspiration ibland. Som att allt bara står still. Och andra dagar kommer den från precis vad som helst.
Idag kom den från en till synes ledsen potatis. Den såg ut som om den bar på något. Därför fick den bli inspirationen till en deprimerad servicerobot.
En liten påminnelse om att allt är utbytbart. Potatis. Robotar. Idéer.
Det är faktiskt rätt kul att inte fastna i den där första idén. Du vet, när man istället backar ett steg och lyssnar lite och plötsligt är man på väg åt ett helt annat håll. Och ofta är det inte själva idén som är grejen, utan stämningen runt den. Inställningen. Vad man vågar tillåta.
En kreativ kultur handlar ju rätt mycket om det där med att våga utmana varandra utan att sabba stämningen. Att kunna säga “hm, ja och...” För det är i det där lilla skavet som något nytt kan hända. Men det kräver att man orkar gå lite längre än det första motivet.
Som den där övningen, rita ett äpple på tre sekunder. Släpp det. Gör om. Och igen. Hur många varianter har du hunnit med tills du inte längre ritar ett äpple utan något helt annat. Något som kanske har mer med dig att göra än med frukt. Eller som i detta fallet en potatis.
