Spegling

Där träder den fram. Ej var den obekant, strimman ljus som kysser en gestalt. Som dröm dansade den i dagen och sedan ut bland allt.

Där träder den fram. En spegling i steget mot livets brant. Ej var den obekant. Men oförmögen att känna och med ett hjärta i brand, vaggades jag i min ensamhet fram.

I en sista kamp vänder jag mig mot blicken som i valsen en gång försvann. Hjärtat fylls än en gång av det som för alltid varit sant.

Där träder hon fram. En blick så väl bekant.